Idag är det 4 månader sen min fina Smash försvann.
Om jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se honom igen rinner tårarna.. Jag har lärt mig att skjuta undan tanken på honom när det kommer, det gör för ont. Men jag säger godnatt till hans fotografi varje dag, samt att han är saknad.. På många sätt var han min bästa vän så är ju inte så konstigt att det gör ont..
Mina två älsklingar - som kör samma pose med öronen bakåt.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar